jag försöker göra något som skulle kunna göra mig lugndet finns ingenting
bläddrar fram random dikt i "mannen utan väg" och hittar den värsta
det är så typiskt, jag vet, alla tjejer och jag, med de här tankarna
de svar som finns kan jag redan utantill,
men utvägarna
är så otydliga och jobbiga
jag kan verkligen inte
det är precis som det ska vara, jag hittar tillbaka
på det märkligaste av sätt,
vissa rörelser var inte ens bortglömda
som blicken jag måste möta (alltid min egen), som något slags ensamhet,
som idiotin och användandet av ordet idioti
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar