tisdag

för ett år sedan skrev jag dagbok på lösa papper, i alla fall hemligheterna, februari är ett hål i den riktiga boken, läste några ord nu och det är så enkelt att tänka på det som ingenting, när jag genomskådat och nej nej nej

men igår skrev jag listor
gick från mötet med den största glädjen i år, han tog mig på allvar, konkretiserade mina drömmar, gav dem riktning, förvandlade diffusa tankar till framtid
jag: va? finns sånt här?
han: ja, har du inte märkt att allting finns!

idag kan jag inte styra huvudet till något positivt vadå ska jag behöva bo i den här staden till våren 2010? det är ett helt liv, ett helt liv som inte låter sig levas här, ändå, jag försöker inte ens, vet inte vad jag ska prata om, vad jag ska säga, när det så äntligen blir tyst och jag läser tidningen i solljus är det verkligen helt oväntade saker som dyker upp