hon pillade ut vad som såg ut som en skelettdel men lovade att det inte var det
hon pratade mig lugn om vad hon gjort och vart jag är på väg
ett skrapande ljud och drömmen om att våga säga vad jag tänker
mindre än en månad och jag börjar tycka om den gråaste vardagen
när jag åker har jag mycket lite liv att återvända till
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar