jag sprang vilse i en skog i dalarna igår kväll
varv efter varv
i spöregn blåst och kyla
inte en enda människa i närheten som kunde visa vägen
till slut såg jag ett hus
som visste vilka stigar jag skulle följa
jag kom hem blöt och lerig
en timme senare än planerat
jag tycker bättre om asfalt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar