eventuellt

anledningen i mitt huvud var bättre:

den skulle ha gjort ont om jag brydde mig, men jag var glad

jag var glad

i ord blir allting större, i ord blir allting verkligt

apropå ord: du har inte fått ett enda,

när jag tänker

blir det foton istället

för det känns mindre, bilder gör inte lika ont

jag var glad utan orden, alla ord

(det sitter i skiljetecken också

alla de här tillhörigheterna, vilket kön

jag nu har blivit tilldelad

och vilka stereotyper vi blir när vi använder språk

jag vet hur jag ska formulera och analysera,

när det behövs frågor

för att få svar, vilket är alltid alltid alltid

så jag slutar

skriva med mina kvinnliga fingrar)