min hud börjar se ut som en sjukdom igen,
som den gjorde för två år sedan
då stod jag på scener och undrade vad folk tänkte om mig
men det är ingen som ser nu
den här dagen är ingenting
och steget mellan allting och mellanting har aldrig varit längre
eller så utplånande nära
men det är tolv månader försent,
jag kan inte lova någonting
annat än ingenting idag
din röst på svenska
är väl ungefär det sorgligaste jag kan tänka mig
det är inte så lätt att göra ingenting
av det man drömde om
i så många månader
11.10.2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar